Mattips!

Hinner aldrig blogga nu för tiden...
Annat var det när man var mammaledig:)

Idag är jag trött som f*n...
I lördags natt ringde min syster på våran hemtelefon, full som en kastrull och ville nada.
Kunde inte somna om för min kropp gick in i nattjobbsläge.
Så jag var vaken mellan 00.30-09.00.
Sov sen tre timmar och på kvällen skulle jag i väg och jobba natt.
Var astrött i morse när jag skjutsade barnen och somnade väl vid 08.00.
13.30 ringde pappa, sov du?
Eh, jaaaa...jag jobbar ju natt.
Jo men jag trodde du gått upp vid det här laget...
(det har ju för faaaaan bara gått 5 timmar drygt sen jag somnade gubbadjävul!)

Ingen får ringa mig innan 14.45, kom ihåg det! Om det inte är något akut förståss!

Grattis på namnsdagen förresten Pappa och Jim!

I helgen var vi till Lek&Bus landet.
Barnen hade jättekul.
På kvällen käkade vi tacos hemma hos Carro och Janne.
Deras adoptivson var också där.
Vi hade så trevligt och barnen härjade fritt.

Har haft med mig mitt recept på biff med bambuskott till jobbet.
Det har blivit mycket populärt så jag tänkte lägga ut det här på bloggen också.
Det smakar som på Kina restaurang.

Strimlad biff med bambuskott

6port.

500g lövbiff
400g bambuskott
400g skivade vattenkastanjer
1 liten gul lök
2-3 dm purjolök
1 ½ msk kinesisk soja ( mörk soja )
1-1½ tsk salt
½ msk strösocker
4 dl vatten
½ köttbuljongtärning

Marinad:

1 msk japansk soja ( ljus soja )
½ tsk salt
1 krm vitpeppar
1 msk potatismjöl
1 msk vatten
1 msk olja

1 msk potatismjöl till redning

Strimla köttet. Lägg köttet i en bunke.
Marinera köttet genom att blanda köttstrimlorna med en marinadingrediens i taget.
Obs! Blanda köttet med potatismjölet innan vatten och oljan.
Låt stå i kylen i ½ timme.

Strimla purjon och hacka löken.
Skälj vattenkastanjer och bambuskott.

Hetta upp en Wook och häll i lite olja.
Wooka lite kött i taget så det inte blir kokt och ta upp på en tallrik.

Häll olja i wooken och wooka purjolök, lök, bambuskott och vattenkastanjer.
Tillsätt soja, socker och vatten.
Smula ner buljongtärningen.
Smaka av med salt.

Blanda ut 1 msk potatismjöl med lite vatten och red grytan.
Häll ner köttet och låt bli varmt.

Vill man ha mycket sås, så dubbla såsingredienserna.

Servera med jasminris och kikkomansoja

Åsa, din inköpslista blir följande.

500g lövbiff
400g vattenkastanjer
400g bambuskott
1  gul lök
1 purjolök

jasminris  ( kan du koka ris eller ska jag göra det åt dig?)
kikkomansoja ( som krydda till dig, jag har till matlagningen )

Resten har jag hemma.

Nej nu ska jag titta vad som händer i köket, mycket liv på de två yngsta.

Hej dååå!

Trodde det värsta hade hänt...

Go' kväll!

Sitter och surfar lite, medans 8 grabbar sitter här bakom och lirar poker.

Tänkte berätta om den värsta dagen i mitt liv.
Eller rättare sagt, den värsta sekunden i mitt liv, men det räckte och blev över.

Jag jobbar ju nätter enbart just nu och efter jag hade vaknat så hämtade jag Hugo på dagis.
Emma skulle följa med en kompis hem, så jag hade bara Hugo att hämta denna torsdag.

Han sov när jag kom till dagis, men vaknade som vanligt när jag började köra ner vagnen mot bilen.
Jag packar in honom i bilen och viker ihop vagnen och lägger i bagageutrymmet.

När vi kommer hem plockar jag ut vagnen, suffletten är nedfälld och ryggstödet likaså.
Jag sätter Hugo i vagnen som jag alltid gör, (vill inte ställa honom på trappen för jag är rädd att jag ska råka knuffa honom när jag drar upp vagnen) och drar upp vagnen för trappen.
Hinner halvvägs när Hugo kastar sig bakåt precis när jag drar upp vagnen ett trappsteg.
Han faller baklänges med huvudet före och landar mitt på huvudets ovansida med benen rakt upp ner i gårdsgruset.
Han ligger alldeles stilla och låter ingenting.
Jag skriker rakt ut och springer ner till honom.
Vet inte vad jag gjorde med vagnen eller åt vilket håll han låg, allt är helt svart den sekunden jag trodde att min pojke inte klarade sig.
Det kanske handlade om en sekund eller flera men jag vet att jag hann tänka tusen tankar under den stunden han bara låg där i gruset.
Vet heller inte hur snabbt jag var nere till honom eller om han började grina innan jag lyfte upp honom.
Kommer inte håg något annat än den där fruktansvärda känslan som jag hoppas jag slipper uppleva igen.

Jag lyfter upp honom försiktigt, med handen runt nacke och rygg.
Springer in och ringer Peter.
Som tur är har jag världens bästa man som gör allt för att lugna mig fastän han förmodligen var lika orolig som mig fastän det inte hördes.
Hugo gråter, inte skriker utan gråter tyst och verkar trött.
Han är inte som vanligt när han slår sig.
Jag hinner igen tänka tusen tankar hur jag ska lösa detta, men bestämmer mig för att sätta honom i Emmas bilbarnstol fram i Volvon så jag kunde ha koll på honom in till Akuten.
Jag ger honom en glass också så han ska hålla sig vaken.
Jag vet att jag gjorde allt detta men inte hur...minnet sviker där med.

Vi kommer in till Akuten i Linde och jag berättar vad som hänt med gråten i halsen och ångest i hela hela hjärtat.
De trodde han fått hjärnskakning, undersöker honom så inget är brutet, det var det inte.
De säger att de undviker skallröntgen på så små barn av olika anledningar så vi får stanna kvar för observation.
Vi tillbringade hela eftermiddagen på akuten och Hugo blev bara piggare och piggare.
Vi fick gå ner till kafeterian för att ta något att äta och köper med lite godis.

Vi går tillbaka till akuten och tittar på teletubbies.
Sen vill läkaren träffa honom igen, för att bedömma om vi kunde åka hem.
Det kunde vi, men vi skulle hålla koll på honom på kvällen så han inte blev sämre.
Han mådde bra och mår bra nu.
Jag jobbade den natten fastän jag visste att jag skulle tillbringa den natten med ångest och oro.
Flera gånger under den natten kom de där hemska sekunderna tillbaka till mig som ett slag i magen, en kniv i hjärtat, och ångesten var total.
De sekunderna kommer nog jaga mig ett bra tag, jag trodde han var död, jag trodde verkligen det, i en sekund kanske eller vad det var, men det vill jag inte att någon ska behöva uppleva.
JAG vill inte uppleva det igen.
Jag får panik bara jag tänker på det.

Döden är så långt bort, men ändå så nära.
Den står där och lurar bakom hörnet och skräms ibland för att visa att den finns.
För att man ska stanna upp och tänka.
Livet är skört.
Från ena stunden med en glad mamma och en skrattande Hugo i en vagn som gjorde det vi brukar.
Till en orörlig, tyst pojke i gruset med en panikslagen mamma med ett hål i hjärtat.

Förlåt mig Hugo♥

Det är nästan så jag nu inte ens klarar av att skriva detta på bloggen.
Har fått gjort långa pausar med annat surfande, för tårarna stiger och rinner snart över.

Jag tror ingen kan förstå hur det känns om man inte varit med om det själv.
Även om det nu bara handlade om en sekund och att det gick bra i slutändan så trodde jag fortfarande den sekunden han slår i backen och bara ligger där, tyst, så tyst och stilla, att han inte klarade det.
Den känslan är svår att ta på och förklara.
Det är ungefär lika svår att förklara den känslan som om man skulle försöka beskriva hur mycket man älskar sina barn.
Det går inte, det finns inte ord så det räcker.

Allt gick bra, det är skönt...så obeskrivligt skönt!
Men varför jagas jag av de där hemska sekunderna hela tiden?
Det är som om jag bara ser det otäcka som KUNDE ha hänt.
Vet att det var en olycka, men ansvaret låg på mig och skulden är enbart min.

Nu har jag fått skriva av mig lite.
Det känns skönt.

Här kommer lite bilder på barnen♥





      








Go'natt


Han kom, han gick och kom tillbaka...

Fan vad dålig jag är på att uppdatera, men jag har helt enkelt inte tid att sitta framför datorn.
Jag jobbar ju mellan 23 på kvällen och 05.30 på morgonen och efter det är det hem och väcka barn, skjutsa till dagis och skola.
Sen hem för att vid 07.30 lägga sig i sängen och försöka slappna av.
Brukar släcka lampan efter 8.00 någon gång och försöka sova.
Sen upp vid 14.30 för att hämta barnen.
Hem och laga mat så vi kan äta när Peter kommer hem från jobbet.
Sen det vanliga, plocka, städa, vika tvätt, natta barn för att sedan sitta i lugn och ro med min man och titta lite på tv.
Brukar slänga omkull mig en sväng på kvällen också innan jag åker till jobbet.
Trivs väldigt bra på mitt jobb just nu, har riktigt bra arbetskamrater på mitt skift.
Gillar tiderna som vi jobbar, och skiftgången passar mig bra.
Skulle vilja byta bort mina 4 veckor tvåskift bara så jag jobbar enbart nätter.

Han har börjat igen, på nytt...
Lika bra som förr, men på obestämd tid.

Just nu är min son väldigt sur på mig för jag hade ett samtal med honom om att man inte får bita sin mamma i hennes nyckelben.
Han uppskattade inte samtalet.
Eller han uppskattade inte att jag satte honom ner på stolen han stod på bredvid mig, och sköt i väg den en bit och sa: nu får du inte sitta bredvid mamma för man får inte bitas.
Han har kommit in i någon sorts tidig jobbig jäkla trotsperiod och vill gärna göra som han vill.
Han lägger armarna i kors högt uppe på bröstet och plutar argt med munnen och går i väg.

Han testar allt!

Fick ett meddelande av min man härom kvällen när jag åkt till jobbet.
Nu vaknade Hugo...jaja, sova får vi väl göra om 18 år i våran husvagn på Öland.

Men han är riktigt rolig och förstår allt man säger till honom, kanske inte allt, men det vardagliga.

Just nu
skickade jag i väg honom för att hämta strumpor åt mig.
Jättebra för mig och han tycker själv det är jättekul.

Det blev nog en liten miss dock i våran konversation, för han kom tillbaka med SIN strumpkorg.

Han gillar det.
Men han kan inte lova hur länge det blir och hur ofta.

Nej nu ska vi snart åka och hämta Emma i Ås, hon följde med en kompis hem idag efter skolan.

Just nu för söker Hugo sätta på mig strumpor, han har nu hämtat ett par av mina.

Grattis Linda min gamla flamma på 30 års dagen!

Jaja, ok ni ska väl få den, adressen till han, den där långa, smala, otroligt fina och snälla mannen jag är gift med.

http://www.grasbergs.blogspot.com/

Var snäll, så kanske han blir kvar och blir en inbiten bloggare som jag...(snart 3 år)

Ha det! min kära vänner

Statistik om kroppen:



- det tar 7 sekunder för maten att komma från munnen till magen

- människans hårstrå kan hålla 3 kg vikt

- längden av mannens penis är lika med längden av hans tumme gånger 3

- lårbenet är lika hård som cement

- kvinnans hjärta slår snabbare än mannens

- på varje fot har vi runt tusen miljarder bakterier

- kvinnan blinkar två gånger oftare än mannen

- vi använder 300 muskler bara för att hålla balansen när vi står


Kvinnor har redan läst färdigt detta mail.

Männen tittar fortfarande på sin tumme. :-)







Hektisk helg

Ja det har minsann varit en händelserik helg som flygit förbi med världens fart!

Fredag
Hade ju jobbat natten till fredagen så jag sov en liten stund på förmiddagen.
Det gäller att inte sova förmycket när helgen nalkas för då kan det bli knepigt att somna på kvällen.
På eftermiddagen/kvällen åkte vi i familjen hem till mamma och käkade smörgåstårta.
Sen vid åtta tiden började Peter tjata om att: ska vi inte lägga oss i sängen och titta på tv.
Jag stenvägrade för jag vet hur svårt jag har att titta på en film i vågrät position.
Så vi satt i soffan till åtminstånde halv tio...:)
Sov mycket bra hela natten...

Lördag
Vi åkte till jaktmässan i Axbergshammar och tittade på bla Jocke Smålänning, Polisens hundenhet, tama grävlingar och Per Morberg.
Ville ha hans autograf, men vågade inte...karln ser ju så förbannad ut.
Det var en massa utställare och uppvisningar.
Kul som fan även för en som inte är jaktrabiat.
På kvällen bestämde sig Emma för att sova hos Carro, Janne och Wilda P.
Jag tokstädade hela huset, putsade fönster (inte alla dock), torkade golv mm
Hade extremt mycket energi.
Ville hitta på massa kul saker men som vanligt efter åtta så ballar min andra hälft ur och ville bara ligga i soffan och glo på dumburken.
Kollade klart på fotbollen och såg när Zlatan gjorde 2-1 målet, då sov Peter redan sen länge.
Dunkade till honom lite i sidan och sa att Sverige vann!!! Fick till svar ett mmmmm...(jag berättade igen idag för det hade han inte en aning om)

Söndag
Peter hämtade Emma i Järnboa och vi åkte till parken i Nora där mitt fackförbund ordnat en familjedag.
Det bjöds på glass, korv, godis, fika samt lotter och massa reklam grejer.
Emma klättrade på en klättervägg och jag lovar att hon var den snabbaste ungen upp!
Jäklar att det gick undan, det tog inte många sekunder...
Jag och Hugo gick en tipspromenad när Emma och Peter tittade på en trollkarl.
Vi tittade också på Mojje som uppträdde med sitt band.
De var riktigt duktiga och Peter var grymt imponerad.
Sen var det lottdragning, jag sa till Peter att jag vinner jämt på sådana här lotter och jag vägrar gå upp på scenen och hämta priset så det får du göra!
Peter sa aldrig i livet, så då tog jag ungarna och hämtade fika så Peter fick stå kvar med lotterna...moahahaha...
När jag kom tillbaka så mycket riktigt...vi vann! 1000 spänn på Coop.
Sen rättning av den rätta tipsraden...vi vann igen, denna gång ett USB minne...fy fan vad jag är bra!
Emma stod i kö och köpte Mojjes skiva också och fick den signerad.
Och så denna fina bild:



Efter parken så åkte vi hem till Lena och Kolle och firade Björne som fyller år.
Vi käkade och fikade.
Har inte lagat mat på hela helgen!
Och nu ska jag sooooova, för klockan 23.06 står jag inne i maskinparken och packar sprängkapslar till 05.36.

Go natt!


RSS 2.0