Mrsmama

Hejsan!

Ska bara uppdatera vad som händer i mitt liv här ute i Striberg.
Just nu håller vi på febrilt att måla klart i utbyggnaden för Peter tjatar så fruktansvärt på mig att han ska få åka och köpa nya möbler och börja inreda. ;)

Det är ju inte mycket kvar att göra men det är ju då det är tråkigt, när man börjar se ljuset i tunneln. Man bara liksom drar fötterna efter sig och "tror" att det ska bli klart av sig själv. Men nehej då, det blir det då rakt inte!!

Den senaste tiden har jag hjälpt min syster med diverse saker sedan hon flyttade till Nora. Vi har burit, skruvat ihop möbler mm
Nu tror jag hon börjar få ordning hos henne i hennes fina etta på Hagavägen.
Tycker också det är jättekul att hon trivs på tullbacken där hon ska vikarera.
Förstår att hon tycker det är skönt att få klara sig själv lite nu, hon har ju trots allt bott hemifrån förut. Sen är det ju inte fel att flytta till ett större ställe där hon har närmare till allt. Nora är ju en bra stad som ligger bra till geografiskt tycker jag. Trevligt och mysigt att bo här.

Emma är jätte
rosslig i bröstet, hon hostar och har ont i halsen lilla stumpan. Tycker så synd om henne som är tvungen att hålla sig inne. Hon har ju så mycket fart och bus i sig som hon måste bli av med så det är ju jättetråkigt att bara sitta inomhus hela tiden. Jag åkte dock till stan igår och köpte 100 nya tuschpennor, två ritblock och en tidning med läppglans medföljande så det tyckte hon var kul iaf. Hon älskar ju att måla och gör det ju gärna var som...ibland har jag hittat henne på toa med ritblock och penna medan hon gjorde nr 2...Tokfia...

Börjar fundera lite nu på kommande bebis också, det börjar ju dra ihop sig sakta men säkert. Det ska bli så skönt när allt är klart och lillebror har kommit. Vill slippa de där hårda sparkarna som gör så ont att man blir tårögd. Han lyckas alltid pricka in revbensbågen så det känns som om jag har stora invärtes blåmärken där. Ibland känns det också som om han håller på att trilla ut också, förmodar att han har lagt sig i rätt läge så det är därför det trycker på så nedåt.

Pratade med min svägerska igår, hon är ju också gravid och ska få bebis till sommaren ( ska bli så kul )...vi pratde om att alla vill gärna tala om för en när man är gravid hur det ska gå till och hur ont det gör, vad stor mage du har och du kan minsann gå över tiden så och så länge, bebisen blir förmodligen jättestor för det har du i släkten osv. Förlossningen kan ta så och så lång tid...varför gör man så till en som är gravid? det är helt oförståeligt!! Man oroar sig ju ständigt för olika saker som kan hända så man vill inte/behöver inte få sådan information. Det är ju taskigt ju!! Om jag frågar som gravid räknar jag ju mig ett svar men inte ett helt utlägg, man behöver stöd...

Har man fött barn själv borde man ju veta att inte en graviditet är den andra lik.
Själv gör jag så att jag säger bara jaja visst visst när nån ska tala om för mig hur det ska bli och hur det ska gå till och hur det är att få syskon osv...jag har ju trots allt fött barn förr och är det nåt jag undrar över frågar jag dem på Bmm som är uppdaterade 2008 och har det som yrke.

Sluta och tala om för en gravid hur det är osv...man behöver inte veta hur eran förlossning var utan man klarar sig bra med att bara få stöttning in för SIN förlossning, om man inte vill veta villsäga. Man lär nog bli varse hur det är...och sen stämmer ju inte alltid gamla skrönor heller. Sen kan det ju vara så att både utveckling och barnuppfostran gått något framåt...En mamma/pappa vet ju själv bäst vad sitt barn behöver och vill, fastän man inte har haft barn förut. Det är instinkten som talar om det för oss.

Nu ska jag gå och måla med min dotter, och så ni vet så tänker jag föda utan bedövning denna gång också om det inte drar ut på tiden för då ska jag pumpas i allt smärtstillande som går och det är inget fel i det!

Puss och hej