Till Hugo, min prins...

Är det du, allra käraste barn, som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat, men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist, det vågade jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm, som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn, så jag kan krama dig sakta ett slag.
Jag vill känna, att du är mig nära, jag vill höra ditt andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt, med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå.

image95


Kommentarer
Postat av: Papps

Å den poeten bara blir större o större trots att Du gått ner i vikt.

2008-05-04 @ 14:02:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0